Mitt rum var lustigahuset

Minns vi drömmar som vi drömde dem, eller börjar vi redan efter ett par timmar efter att vi vaknat omedvetet lägga till och tolka in saker som egentligen aldrig skedde i drömmen? Jag ställde den frågan på ett forum och fick frågan "do we really remember anything as they really were?". Ett vanligt minne av vad vi gjorde dagen innan är inte lika problematiskt. Jag gick till skolan, träffade den och den, gjorde det och det. När jag gick hem gjorde jag just det, jag gick. Jag flög inte, jag simmade inte i asfalten och jag teleporterade mig ingenstans. Det är lätt att fylla i en korrekt uppskattning av vad som skedde då vi har alla naturlagar och grundläggande kausalitet att basera antagandena på. Sedan om jag minns katten som jag såg på gatan som svart när den egentligen var vit-svart enligt den "objektiva sanningen" har mindre betydelse. Men hur blir det då när vi ska minnas något som egentligen aldrig hänt eller något som på något sätt skett men inte i en värld baserad på strikta fysiska lagar? Hur var det nu, var marken av gummi och människan bredvid mig saknade ansikte? Åt han på min arm eller var det egentligen en hon? Eller kliade jag mig bara?
Vanliga minnen är ju också kända för att kunna förvrängas något efter en tid. Detaljer börjar tappa form och inte riktigt stämma överens längre. I värsta fall försvinner minnen också. Men dröm-minnet är ju oftast extremt kort. Jag är glad om jag minns min dröm direkt när jag vaknat, men två timmar senare kan den vara fullkomligt borta och allt jag minns då är att jag drömde, inte vad. Kanske tappar vi också detaljinformationen i samma takt.
Det finns vissa drömmar jag lagt på minnet som jag drömde när jag var liten. Korta, korta, enstaka detaljer ur drömmarna minns jag. Men hur pass verkliga är dessa minnen i förhållande till vad jag egentligen drömde? T ex har jag av någon anledning lagt på minnet hur det stod tunnelbanespärrar mellan pappas hall och vardagsrummet. Nu när jag skriver detta så kommer även ett annat minne fram från den drömmen, nämligen att pappa var som en zombie.
Denna dröm är säkert femton år gammal. Är det ens en dröm jag någonsin drömt eller är det bara en idé, en tanke i mitt huvud som inte kommit från någonstans alls?
Sen kommer förstås svaret på detta, samma svar som jag fick på mina upprepade frågor i föregående inlägget, nämligen "var har det för betydelse?".

Anledningen till att jag ens började fundera på det var att jag ibland tycker att andras drömmar verkar konstigare än mina egna fast på helt andra sätt. Som att de var helt uppdiktade, påhittade. För drömska, för klassiskt "dröm-knasiga". Drömmar i stil med "först åt jag glass med Elizabeth Taylor och sen hamnade jag i ett krig med min bästa kompis mamma bredvid mig med ett maskingevär".
Den enda anledningen till att jag tänker så är för att jag själv aldrig har sådana drömmar. För mig är de inte verkliga. Det gör självklart inte andras drömmar mindre verkliga, bara att mina egna drömmar oftast är mindre konkreta och innehåller ganska sällan verkliga människor som jag lätt kan identifiera. Oftast är det "en kompis" som jag inte kan sätta fingret på i efterhand. Eller så är det "någon jag vet vem det är" men exakt vem, det vet jag inte. Jag har heller aldrig drömmar om kända personer eller datorspel (som jag ändå spenderar en del tid på).

Vad jag funderade på var om vi inte drömmer, om inte om samma saker så alla fall på samma sätt? Därmed började jag fundera på om vi egentligen satt och fyllde i detaljer som de egentligen inte mindes, rent omedvetet. För att helt enkelt ge drömmen ett mer greppbart format.

När jag läser andras drömmar verkar det onekligen som att de både skiljer sig i sitt format och sitt innehåll. Sedan om det beror på att vi i efterhand lägger till och tar bort saker och därmed formar minnet av drömmarna efter vår egen person eller inte, det vet jag inte.