Motsägelsefullt

Jag slås ofta av alla motsägelsefulla företeelser som är så karakteristiska för oss i tillvaron.
Den ena sekunden läser jag om hur mänskligheten, intelligent, förnimmande intelligens, är så fantastiskt osannolik att det inte går att greppa i dess helhet (The Goldilock zone, google it) och i nästa sekund frossar jag i eskapism i form av datorspel, film eller böker med osannolika historier som så fullkomligen motsäger allt jag vet om verkligheten. Ändå kan jag kombinera dessa båda intryck och njuta av båda.
Å ena sidan inser jag mer och mer hur lite plats det finns för fantasifulla monster i världen å andra sidan kan jag ändå sätta mig in i en fiktiv världsåskådning i en bok eller i ett spel som om det var fullkomligt trovärdigt.

Jag kan inte släppa det. Efter att jag läste Parallel Universe av Michio Kaku trodde jag att jag aldrig kunde läsa en till fantasy-bok eller liknande. Det var som att den boken tog död på fantasin. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt, för plötsligt blev verkligheten i sig otroligt mer svindlande.
Anledningen till att alternativa verkligheter (fantasy-världar, alternativa dimensioner, gömda drömvärldar i garderober etc) är så underbara att läsa om är för mig, den där känslan av "ja men vem vet...". Och visst, rent intellektuellt, efter all skolgång, alla SVT-dokumentärer, all empirisk data från vardagen, så vet jag ju att det inte finns en möjlighet att gå in i en garderob och krypa ut i en snötäckt skog. Men det var på något sätt en vetskap som inte kändes i roten. Den finns där, finns alltid där, men något som går att lätt ignorera vid väl valda tillfällen (och vissa har lättare för det än andra, ta t ex spöken och "Gud" vet vad annat folk ser och tror sig se). Men att läsa den boken var som att ta ett koncentrerat piller av all kunskap om min omgivning samlad över åren på en enda gång. Det jag hört någon höra att någon läste någonstans blev plötsligt kopplat direkt till mig.

Direkt efter jag läst klart den boken (jag förstod ändå bara kanske 2/3 av allt som stod i den och kanske är även det lite generös tilltaget) började jag fundera på hur jag skulle kunna njuta av "orealism" på nytt. Hur skulle jag kunna sjunka in i en värld utan att direkt tänka "nej vänta nu..."?
Nu har jag kommit ifrån den känslan igen och jag kan läsa, spela, se på film utan att bli påmind om att det är omöjligt. Visserligen kan jag ibland, istället för att tänka mig saken som trovärdig, istället se det som konst, en metafor, eller annat i den stilen. Som när någon blir skjuten i en Hollywood film och flyger 40 meter bakåt. När man var liten ifrågasatte man såklart aldrig sådant. Men sedan jag lärde mig att det är fullkomligt overkligt så började tankarna gå en kort omväg till "WOW VAD COOLT". Omvägen är något i stil med: "det är estetiskt tilltalande->WOW VAD COOLT".

Nu till vad jag ville komma till. Många forskare och i synnerhet fysiker skulle jag tro, får ju frågan om inte verkligheten ter sig trång och tråkig när allt de ser är atomer (eller ja, nu ser man inte så mycket på atomer längre, då vi går djupare än så), ekvationer, ljusår och allt vad det är. Att det inte längre finns plats för alver, troll och magi. Deras svar brukar vara att nej, världen blir inte tråkigare, den blir desto intressantare. För desto mer de lär sig om världen, fysik och universum (what's the difference?) desto mer svindel får dem av hur otroligt stort allting är och hur mycket otroliga saker som sker i den verkliga världen, i Universum. Som att liv uppstår.
Jag började funderade på hur man skulle kunna skapa en ny fantasy-genre ur vetskapen att allt faktiskt kan (eller potentiellt kan) förklaras i vetenskapliga termer. Fast den är ju egentligen inte så ny, den brukar ju kallas science-fiction. Dock vill jag inte ha det till science-fiction utan jag vill fortfarande ha magiska världar med troll, monster och eld ur händerna, fast skapad ur möjligheten till andra dimensioner, parallella universum.
När det finns/funnits vetenskapliga teorier som lett till möjligheten att varje val, varje möjlighet vi möter varje föder ett nytt Universum för varje sådant val, vad i världen är INTE möjligt?

Fiktion, det är något jag verkligen inte kan greppa. Fan.