Ett annat liv

När det först gick upp för mänskligheten att Jorden var rund så fanns det massor av sätt att bevisa det utan att direkt observera Jorden utifrån. Men en dag steg vi utanför oss själva och tog oss utanför vår planet och såg den på avstånd. Mycket riktigt, den är rund. Länge hade vi vetat att Jorden var rund men ingen hade någonsin faktiskt sett den med sina egna ögon. Det finns något lugnande med att veta att man har rätt genom att faktiskt se det med sina egna ögon. Tänk att vi hade rätt i så många år utan att ens se det själva.

På liknande, men inte identiskt, sätt kan vi se andra galaxer ute i rymden och det talar om för oss att vår galax inte är den enda. Att vår stjärna inte är den enda. Och även om vi inte kan se hur vår egen galax faktiskt ser ut så har vi ändå bilder av andra.

Så vi kan se vår planet på avstånd, vi kan se galaxer på avstånd. Men. Vi kan inte se vårt eget Universum på avstånd. Vi kan inte stiga upp och ut från vårt Universum och se det i sin helhet.
Många fysiker undersöker på allvar teorin att vårt Universum heller inte är det enda. Det finns mycket som tyder på det. En version av den idén är att det finns många fler universa i ett kosmiskt skum där varje bubbla är ett universum. Samtidigt begrunnar man flera dimensioner än våra 4(tre rumsliga och en i tid). Enligt M-teori existerar 11 dimensioner.
Även om detta skulle visa sig vara sant. Även om vi gång på gång skulle kunna verifiera denna teori och att vi skulle hitta obestridliga bevis bortom rimligt tvivel, skulle vi någonsin kunna se det annat än sekundärt?

Nej. Även om det i de allra, allra mest högflygande "tänk om-scenarior" besannas så kan man inte åka utanför ett Universum och beskåda allting på avstånd. Det finns inget "utanför". Det finns inget avstånd. Utanför vårt universum är i sådana fall ännu ett unviversum. Om nu en civilisation flera miljarder år i framtiden skulle lyckas ta sig till ett annat Universum. Inte heller kan vi "se" andra dimensioner för vi är bundna till våra 3 rumsliga.

Tänk att vi aldrig kan uppleva vår omgivning i sin helhet någonsin. Tänk att universum som är så stort så att vi inte ens i närheten kan förstå hur stort det är, kanske inte ens är det enda universum som finns. Och vi kan aldrig se det som det är. Vi kan bara göra smarta gissningar. Vi skulle kunna fortsätta vår civilisation i flera miljarder år och ändå stå och stampa på samma gissning om universum och eventuella universa.
Forskare brukar säga att teorier inte beskriver vad som på något sätt är sant utan enbart vad som fungerar och vad som stämmer överens med experimentell data. Men vi kan se med våra ögon att Jorden ÄR rund. Vår teori var inte bara teoretiskt korrekt, den var också konkret korrekt.

Jag vill se. Jag vill flyga utanför. Jag vill se helheten och alltihopa. Jag vill leva i miljarder år och se universum förändras! Jag vill ta på det. Se allting. Se helheten. Jag vill se vad som händer när Universum försvinner och dör. Jag vill se vad som finns i botten/på andra sidan ett svart hål. Jag vill se om det finns intelligent liv på andra platser och i sådana fall hur det ser ut. Hur det fungerar. Jag vill se vad som händer med Jorden bara de nästaföljande tusen åren och se om vi ens överlever så länge. Jag vill, jag vill! Men det går inte.

Jag känner att detta blev ett oerhört dåligt komponerat inlägg om min ofantliga förundran över detta faktum. Jag lyckades inte riktigt bygga upp någon fin punchline. Nåväl.