De andra

Ibland tänker jag på de människor jag träffar under en period och som jag sedan skiljs ifrån. Under denna period är man relevant i varandras liv. Jag tänker på allt ifrån älskare, arbetskamrater, klasskompisar, bekanta etc. I en sådan relation har jag någorlunda koll på vem den andra personen är. Jag har åtminstone skaffat mig en uppfattning och en åsikt om vem personen är, oavsett om den stämmer med vad den personen själv tycker och tänker om sig själv.
Och det är just det. Jag vet ju hur jag uppfattar personen men jag vet inte helt och hållet hur den personen uppfattar mig eller hur jag påverkat personen, även i det allra minsta. Jag vet många personer som kommit och gått i mitt liv som jag lärt mig något av. Det kan vara små, små saker och det kan vara lite större saker. Det är just en del saker som jag tydligt och skarpt i minnet kopplar till en viss person. Jag undrar om någon har liknande minnen av mig eller har lärt sig något direkt kopplat till mig.

Jag själv är alltid mitt Universums centrum och att föreställa mig en annan persons inre tankeliv är en tankeövning jag gillar att ägna mig åt ibland. Men då tänker jag nog oftast på människor som jag aldrig kommit nära eller som jag kanske inte ens pratat med alls. Varje dag ser jag människor komma och gå i mitt synfält och de flesta pratar jag inte med. De flesta avfärdar jag väldigt snabbt som bara ännu ett obetydligt ansikte. Men ibland försöker jag tänka mig att alla dessa människor jag ser faktiskt är som jag. Jag försöker föreställa mig hur personen kategoriserat mig. Jag försöker se mig själv som bara ännu ett obetydligt ansikte i någon annans liv, ur någon annans rika inre liv som bara de är medvetna om precis som jag bara är medveten om mitt eget.