Drakar och demoner!

Under en lång tid före Kristendomen, Islam och Judendom regerade en mängd fantastiska religioner i världen. Polyteism är så väldigt mycket intressantare än monoteism. Mer mänskliga, mer underhållande, mer lättillgängliga. Vad jag pratar om är såklart den gammelgrekiska religionen, den egyptiska, keltiska, nordiska, afrikanska, finska, slaviska, indianska, hinduiska osv osv. Alla dessa folkslag som mer eller mindre isolerade i sina länder dyrkade en närmast oändlig mängd gudar som skilde sig från by till by och område. Gudar och väsen kom och gick och man verkade lätt kunna välja och vraka lite mellan vad man än önskade dyrka.
Vad jag undrar är hur dessa människor som levde med dessa gudar och väsen i vardagen funderade eller skulle fundera blir nog mer korrekt, om de kände till de andra gudarna i de intilliggande länderna. Eller rättare sagt så undrar jag hur människorna isåfall tänkte att gudarna interagerade med varandra. Vi har ju Hades som härskar över dödsriket i Grekland, men Osiris som härskar över dödsriket i Egypten. Finns det då alltså två dödsriken (för att ta två exempel annars skulle jag få rabbla en oändlig massa dödsriken). Eller är det två separata dödsriken? En för varje land eller en för varje nationalitet? I många fall sammansmälter många gudar när landsgränser ändras och människor beblandar sig. Nyligen lärde jag mig att den egyptiska guden/demonen Set ofta betraktas som samma varelse som grekernas Tyfon. Lite på samma sätt (fast mer välkänt bland de faktiskt troende idag) är ju Jesus en betydande karaktär för muslimer och kristna.
Skulle en grek sisådär 500 BC tänka sig Osiris som bara en version av Hades eller skulle greken tänka att det helt enkelt var egypternas egna dödsgud i sitt egna dödsrike? Nog finns det många hedniska religioner levande idag så kanske är det bara att fråga någon av dem hur de upplever världen idag och konkurrensen med andra gudar? Förutom det faktum att majoriteten av människorna idag vet att världen är större än det egna landet. Så det är inte riktigt det jag är ute efter.
Om nu greken tänker sig att Osiris ändå är en gud för sig som härskar i sitt eget dödsrike, skilt från grekernas. Hur skulle då den greken tänka sig att de två gudarna tänker om varandra? De är ju trots allt gudar, och om greken känner till att det finns en gud vid namn Osiris så är det väl klart att Hades också skulle veta om det. Hur skulle då människan tänka sig att de två gudarna kände inför varandra?
Nej, det går ju faktiskt inte riktigt ihop. När man börjar tänka på de lite större sakerna som inte längre enbart kan förpassas till ett litet område. Visst, vi kan tänka oss att Hel, Hades, egyptiska underjorden, Gehenna, Aralu, Anaon, Xibalbá (okej, jag googlade fram ett par jag aldrig hört talas om förut) var på olika platser eller olika plan eller vad man än vill. Men när man börjar prata om Gaia som personifikation av världen i sig tillsammans med tex Yggdrasil som bär upp hela världen. Hur ska det gå ihop om man som troende människa på den tiden vill tänka sig alla religioner och gudar som fullt realistiska gudar i sina egna länder? Är Gaia inkapabel att hålla sig själv uppe så hon måste sitta i ett träd? Tjaa, kanske inte helt osannolikt i och för sig. Men Yggdrasil bär även himlen, och i grekisk mytologi är det ju Atlas som bär himlen. Hur går det ihop? Ännu krångligare blir det när vi börjar prata om skapelsemyter där vissa gudar alltid funnits, andra födda ur kaos och mörker och intet och gudarna vet vad mer.
Oerhört kul att tänka på hur som helst; hur de olika kulturerna kunde ha samlevt om världen på den tiden såg annorlunda ut. Något som, igen, spel och litteratur älskar att leka med. Så det är inte konstigt att jag hakar på samma tankar. För det är ju lockande!

Nu blir det lite väl mycket på samma gång kanske men appropå gudar och varelser som smälter samman och känns igen i olika antika kulturer, ta draken. Drakmyter har funnits i så gott som alla folkslag över hela världen. Hur kommer det sig? En snabb wikipedia ger en ytterst kortfattad teori om att draken möjligen kan vara en skapelse ur människans inbygda, nedärvda rädsla för ormar. Det låter ju sannolikt att det skulle vara någonslags mänsklig inbyggd instinkt att skapa bilder och sammansättningar av sina mest fruktade djur, men varför just ormen och draken? Ormen förekommer visserligen lite varstans i många olika sammanhang. Vi har ju en synnerligen ond orm i kristendomen också som ytterligare stödjer tanken att just ormar skulle vara extra läskiga för oss människor. Varför annars just ge en orm den roll som den har?
Men nog finns det väl oändligt många fler djur som rent överlevnadsmässigt vore farligare och mer vettiga att frukta än just ormen? I synnerhet om man tänker sig alla de olika platser som draken uppkommit. Nu råkar det ju visserligen också finnas gott om monster i form av en mängd andra djur. Kanske är ormen så pass vanlig i alla länder att just den fått sig en egen kategori monster. Vad vet jag.

Nej nog. Man ska inte fundera för mycket på vad allt sånt där kommer ifrån. På ett plan ska man det, men inte i fantasin, inte "litterärt". Att börja tänka på att allt trots allt bara är en produkt av mänsklig natur är inte så spännande.