Ett politiskt inlägg

Ett ämne jag i vanliga fall inte behandlar. "Orättvisa". Jag känner redan hur pretentiöst det låter.

Ordet, till att börja med, låter bara så oerhört fel i mina öron. Inte för att begreppet väcker någon slags kommunistisk illska i mig utan för att ordet är så uttjatat och förstört att det låter som floskler och klyshor och allt vad det är.
Hur som helst, vad jag är ute efter är att inte alla mår bra i vår samlade civilisation. Reklamen om den nya TVn kan inte rikta sig till alla, eftersom inte alla ens har någostans att ställa den.

Jag vet inte i praktiken varför somliga hamnar på gatan. Jag har inte satt mig in i det ämnet för (och nu låter jag kall) det intresserar mig inte i vanliga fall. Det enda jag har gjort är att läsa hälften av boken "Hemlös" för ett par år sedan. En bok med samlade texter och dagböcker av hemlösa personer i Sverige. Dock är det uppenbart att människor utan hem, inkomst, säkerhet finns och finns överallt i alla länder som kan anses "rika". En åsikt är ju att det är somligas eget fel att det gått i botten men det kan självklart inte vara sant för alla om ens någon. Det finns massor av system för att se till så att folk inte hamnar där, men ändå sker det. Intentionen är att ingen ska hamna där men ändå sker det.
Rent intuitivt vill jag säga att med det samhällsskick vi valt; demokrati, blandekonomi så blir resultatet att inte alla kommer att må hundra procent bra. Inte alla kommer lyckas. Och somliga kommer misslyckas mer än andra likväl som att somliga lyckas mer än andra. Jag tror att det kanske kan vara så att för att täcka alla hål så skulle det krävas så många specialregler, undantagsregler och system att det inte skulle hålla. Som att man inte kan hjälpa alla på alla sätt utan att rubba vårt enormt komplexa system av friheter, skyldigheter, lagar och byrokrati.
Vi är som fast i utilitarismen; allt åt... så många som möjligt.
I teorin skulle vi kunna omfördela resurser för att lyfta upp alla människor som behöver till en acceptabel livsnivå. Det skulle inte ens vara särskilt betyngande ekonomiskt för samhället i stort (till och med i världen). De allra rikaste skulle kunna ( i ren vänster-anda ) dela med sig helt enkelt.

Men vore det rättvist? Vore det helt enkelt orättvist att hjälpa människor som inte lyckats genom att ta från de som har lyckats? Åter igen, det känns som att man rubbar något som är hela grunden till vad vi har nu. Tyvärr.

Så är det verkligen rätt då? Är det rätt system vi valt där inte alla alltid kan må bra och ha mat för dagen? Det finns förslag (bortom kommunism) för att lösa sådant men de förslagen (utan att varken beskriva vad jag menar eller värdera dess trovärdighet) är så enormt skilda från vad vi har idag att det mer eller mindre skulle krävas en global förändring/revolution.

Jag vill bara gråta för det faktum att det är omöjligt. I teorin skulle så många, många fler kunna må bra.

I någon bok någonstans läste jag om en teoretisk skala för civilisationers utveckling (snabb google: Kardashev scale). En typ-1-civilisation kan t ex fullkomligen utnyttja och utvinna all energi ur sin moderplanet. Jorden är alltså inte en typ-1-civilisation ännu.
Det spekulerades i vad vi skulle vara tvungna att göra för att uppnå det och senare eventuellt uppnå typ-2 (kunna utnyttja all energi ur en stjärna)...

Att ena hela Jordens befolkning och upphöra med krigföring vore nödvändigt.