Äntra

De flesta upplever någon slags övergång mellan barn till vuxen. Känslor trubbas av och mer långsiktiga insikter byggs upp. Somliga verkar dö totalt, andra placerar sina stora passioner i mindre och mindre fack som endast tas fram under noga utvalda tillfällen.
Antalet blogginlägg per år minskar och minskar. Jag får färre och färre tankar i huvudet som jag känner behov av att ventilera. Vart tar det vägen?
Jag tänker ibland att det beror på att jag är tvungen att fokusera på annat håll. På att överleva vardagen. Betala räkningar. Det blir mer mentala utgifter och färre inkomster så att säga. Att läsa böcker är ett sätt att sätta igång nya saker.

En sak jag tänker på när jag vid upprepade tillfällen tar in information av mer eller mindre kända tänkare är att jag ofta blir besviken tillslut. Det sker när en fullkomligt fantastisk formulering som verkligen kan öppna mina och andra ögon upprepas i ett annat tillfälle, månader eller år senare. Självklart är det riktat åt de som inte hörde det eller läste det första gången för att därmed nå ut till fler. Men för mig, som hört det flera gånger så låter det som att personen stagnerat. Fastnat. Inte utvecklats. Som att första gången det sades inte var så fantastiskt trots allt. Inte alls en spontan genialitet utan noga formulerat och anpassat till en föreläsning, en bok, en publik. Jag förstår samtidigt att ingen kan förnya sig konstant, i hela sitt liv. Man hittar sin nisch och på sin höjd förfinar formuleringarna.

Jag vill inte stagnera. Jag har något slags enormt krav på mig själv att alltid utvecklas och gå vidare.

Varför har jag ett så stort behov av att förmedla varför jag älskar vissa saker? Bättre än att hata kanske, men ändå. Ibland kan jag inte ens förmedla vad det är jag känner. Så jag står bara där och försöker vifta med händerna; "men se! Bara se! Ser du inte! Rymden! Den är där! Inte i böckerna eller på andra sidan Jorden utan DÄR! Här! Stjärnorna är inte målade för oss, det är enorma brinnande klot i tomheten!"
Jag tänker ibland att jag skulle vilja bli lärare. Att vara en sån som får andra att upptäcka det jag upptäckt. Likt de utsökt få som gjorde detsamma för mig.
O kära SO-lärare, du formade hela mitt nuvarande vuxna sinne och kärlek för allt som är fantastiskt!