Privat musik

Musik kan vara ytterst personligt. Eller rättare sagt, musik är alltid ytterst personligt. Hur vi upplever den, vad exakt i musiken vi hör, vilka typer av ljud vi letar efter när vi lyssnar på en ny låt som vi ska bedömma är bra eller dålig enligt vår smak.
Jag har en väldigt snäv musiksmak med mycket få avvikande artister som är nära raka motsatsen mot resten. Jag önskar alltid att få höra min musik på fester, på klubbar osv. Precis som alla andra. Men när jag väl får min önskan uppfylld på en fest och någon favoritlåt spelar så kan jag plötsligt känna som att jag exponerar mig själv på ett obehagligt sätt. Som att musiken är så personlig att den blir privat på samma sätt som att du inte vill stå naken inför okända människor. Detta trots att då ingen i rummet egentligen kan veta att just denna låt är en av mina favoriter.
Jag kan inte riktigt förklara det. Kanske är jag rädd att bli dömd. Att någon ska säga "gud vilken dålig låt, sätt på något kul istället", vilket visserligen inte alls är särskilt ovanligt i det sammanhanget. Men det är oftast för att min musik är mycket dålig partymusik. Jag har några undantag, men även det brukar inte fungera så bra på en större majoritet.
Men just känslan av att det här är lite för privat för att så öppet visas för andra. Trots att det inte finns något som gör just den artisten till "min". Det är ju inte jag som gjort musiken.

Ber om ursäkt för ett något innehållsfattigt inlägg.