Sent på dagen, men inte mörkt. Röda, gula, på marken bruna löv. Vid godmodiga Valdis dörr står den okända Möbrim den behövande. Valdis, god och varm, ser Mödrins lidande och öppnar sin dörr. De båda delar på mat och dryck under samtal i Valdis hem. Utanför är det snart mörkt. När de båda stillat önskan att äta och dricka känner sig Valdis tung och trött vid bordet. Utan att hinna ta farväl av sin gäst, somnar Valdis utan förvarning sittandes vid bordet; ovetande sövd av Mirdrir.
Valdis står på det oändliga fältet. Moedrir, ledaren, den vetande står framför henne. Morbirn talar till Valdis följande ord.
-Känner du igen dig?
Valdis har aldrig tidigare skådat platsen och är oförmögen eller ovillig att tala. Möebrin fortsätter.
-Jag är mycket nöjd med din gästvänlighet och jag vill nu göra dig samma tjänst.
Vi står nu i Hessr. Jag öppnar härmed Hessr för dig och du är välkommen hit när mörkret i din värld fallit. Du kommer upptäcka att min värld är stor. Större än din egen. Inom tid kommer du lära dig hitta.
-Veronica Lovent
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar