Deus ex animus

http://www.salon.com/books/feature/2007/05/15/lewis_wolpert/index.html

Lewis Wolpert hävdar att religion är resultatet av vår upptäckt av orsak och verkan. Att så fort vi förstod att sätter vi en sten på en pinne får vi mycket mer kraft i vårt slag så kom önskan att på samma sätt förklara allt i vår omgivning. I synnerhet sjukdom och död. Därav har vi uppfunnit övernaturliga ting som för att förklara det som inte så enkelt finns en omedelbar, uppenbar orsak till i naturen.
Ingen särskilt kontroversiell tanke i min mening. Inte heller särskilt originell tyckte jag, även om artikeln vill få det att låta så. Åtminstone inte att religion skulle vara ett sätt att förklara det vi inte kan förklara. Det är väl de flesta överens om? Både religösa med vördnad i rösten och ateister med förakt.
Inte heller är vidareutvecklingen att religion är programmerad i våra hjärnor på detta sätt särskilt uppsägelsväckande.

Men vad jag funderade på, som vanligt, är vad som skulle hända om vi alla hade en mer avslappnad attityd till vår religion (om man nu är religiös). För om det vore så så skulle till och med jag nästan kunna tänka mig att ta till mig någon form av religion.
Låt mig förklara.
Om nu religion är ett direkt resultat av hur vår hjärna fungerar, som både Dawkins och Wolpert hävdar fast på lite olika sätt, kan vi då fly undan det? Hur kan Dawkins, Wolpert och jag och alla andra som inte tror - inte tro? Det borde ju vara oundvikligt? Båda herrarna vill få religion till något av en överlevnadsteknik. Ett sätt att må bättre och bygga sociala band. För det krävs inte "EN OCH ENDAST EN GUD", det spelar ingen roll hur tron ser ut, bara den finns. Så om alla religiösa kunde skåda sig själv utifrån och se sig själva och andra religiösa i ett mer övergripande perspektiv skulle religion bli mer attraktiv. Lite som att leva i en fantasivärld. Lite som det jag önskar jag hade...
Så istället för att skrika "jag har rätt, du har fel" så skulle religiösa människor skåda varandras tro och säga "intressanta gudar ni har och ber till och vilka vackra ritualer ni har". Jag vet att det såklart inte skulle fungera eftersom en uppriktig tro krävs för att religionen ska få de effekter som den enligt Wolpert och Dawkins är till för. Och inte kan man väl ha en uppriktig tro men ändå likställa sin egen tro med andras, trots att de kanske direkt motsäger varandra?
Jag önskar det gick, och kanske skulle det gå om man skrev om religionerna en smula. Kanske om vi gick tillbaka ett par tusen år och började tro på lokala gudar istället för så stora universella sådana. Då skulle kanske gudar Ganesh, Pallas Athena och Morrigan alla leva samtidigt fast rådande över olika regioner. Ingen skulle behöva motsäga en annan. "Jaha, ni kallar dödsguden för Osiris? Vi kallar den Hades". Hades tar grekerna, Osiris tar egypterna, Hel tar skandinaverna osv.

Så varför kan somliga inte tro? Eller kanske rättare sagt, varför kan somliga välja att inte tro? Förstås för den förmåga som de flesta ändå besitter, om än i olika mängder, i olika plan, i olika delar av våra intressen, nämligen förmågan att skåda oss själva från avstånd. Att granska vårt jag med vårt jag. Att reflektera över våra handlingar. "Oj, jag tror jag såg ett spöke!" är första reaktionen. Sen kommer "Nej, det var nog inte ett spöke, därför att..."

Som sagt säger Wolpert i artikeln att religion är en direkt konsekvens av vår förståelse för orsak och verkan. Men han beskriver inte det sambandet tydligare. På vilket sätt skulle vår förmåga att skapa verktyg leda till tron på övernaturliga ting? Visst, alla har (också enligt Wolpert) någon gång per år en "övernaturlig" upplevelse. Hur vi tolkar den upplevelsen är förstås otroligt olika. Så visst, desto mindre vi vet, desto mer benägna är vi kanske tolka upplevelsen mer bokstavligt. Men jag skulle ändå vilja höra Wolperts argument.
Jag köper heller inte riktigt argumentet att religion är gynnat av evolutionen för att troende var/är mer psykiskt välmående och inte upplever lika mycket ångest än icke-troende. Den skillnaden tycker jag inte är tillräckligt stor för att ha betydande effekter på evolutionen. Om jag gråter 10 dagar fler än en troende person betyder det inte att jag dör lättare.