Unisex

Jag är mitt i en bok som heter Glasshouse av Charles Stross. Det är science fiction och den äger rum i ett samhälle där kropp och kön inte är oföränderliga.
Det är inte första boken jag läst som beskrivit en sådan framtid men jag började i alla fall fundera lite kring det.
Det är oerhört intressant att fundera kring ett sämhället där just kroppen är mer eller mindre obestämd. Permanenta kroppsliga skador är obefintliga i detta samhälle. Du bara går in en maskin och återskapar vad som än gått sönder, man håller sig dessutom evigt ung på det sättet. Ens minnen kan man göra back-ups på utifall att man skulle råka ut för en olycka. Kön kan bytas lika lätt och man kan välja att se ut hur man vill, inklusive utseenden som inte är direkt mänskliga (t ex en blå-rosa kentaur med manga-ögon och enhörningshorn).

Hur skulle detta påverka hur vi lever och hur vi ser på varandra och oss själva? Om man föds man men byter kön fram och tillbaka flera gånger under en väldigt lång livslängd, kommer man överhuvudtaget bry sig om sin ursprunliga könstillhörighet? Kommer jag fortfarande att se mig som man, om än ibland i kvinnlig kropp? Eller blir jag kvinna om jag väljer, för tillfället, en kvinlig kropp? Spontant vill jag säga nej men samtidigt tror jag fortfarande att det medfödda könet sitter starkt i de flesta av oss. Mänskligheten (och de flesta djur) är ändå heterosexuella av en viktig anledning: att attraheras av det motsatta könet och föra arten vidare. Det könet borde fortfarande finnas kvar, trots dessa förändringar. Åtminstone om vi antar att man, i denna framtid, inte också manipulerar kroppen till att vara hundra procent bisexuell. Vilket inte låter helt orimligt eller orealistiskt när jag tänker efter. Men jag kan tänka mig att redan medfödd bisexualitet skulle vara betydligt mer utlevd eftersom denna utveckling av det mänskliga samhället tillslut skulle utrota homofobi och liknande vilket skulle göra många fler bekväma med att vara fritt och öppet bisexuella. Det sociala könet skulle däremot fullkomligt upphöra att existera vill jag påstå.

När jag tänker på detta och snabbt kommer fram till att ett sådant samhälle skulle se oerhört annorlunda ut så kommer jag lika snabbt tillbaka till verkligheten med insikten om hur pass stor betydelse vårt medfödda kön och utseende faktiskt har och hur frustrerande och absurt det är i ett större perspektiv. Det är inte så att jag levt under en sten hela mitt liv och faktiskt trott att vi alla är hundra procent jämlika både inför lag och inför varandra. Men dessa funderingar gör det ändå brutalt uppenbart att man ofta bedöms extremt hårt enbart med utgångspunkt i det medfödda könet och den medfödda kroppen.
Jag är garanterat inte fri från att dömma folk utifrån dess kön i olika situationer. Jag har absolut fördommar om hur "den typiska kvinnan" är och den "typiska mannen". Men jag vill åtminstone hävda att detta inte ligger i det medfödda könet utan i det sociala könet.
Det är dock helt klart att många också blir dömda totalt utifrån sitt medfödda kön. Extra tydligt är det när det gäller våra kroppar och sexualitet.... såklart.

Låt oss anta (bortom boken) att man också utplånar mänsklighetens instinktiva kön. Samhället i framtiden behöver inte längre motivera barnafödsel med hjälp av heterosexualitet så man manipulerar sina DNA så att de föds hundra procent bisexuell.
Vi har då enbart kroppsliga kön som vi attraheras av lika mycket åt båda håll och vi kan själva helt och hållet välja vilket kön vi också föredrar att besitta för stunden. Kön skulle då upphöra att påverka människans uppfattning av varandra.



Huvudpersonen Robin kommenterar vid ett tillfälle hur konformistiskt det måste varit under "the dark ages" (ungefär vår tid) då alla män var korthåriga, kvinnor långhåriga och alla bar ungefär samma gråa, tråkiga kläder. I boken säger en annan karaktär att hon är trött på att vara "ortho" (ortodox mänsklig kroppsform) för det har hon redan varit i två livstider. Så nu är hon istället en blå-rosa manga-kentaur av något slag. Om möjligheten finns att se ut precis hur som helst, skulle folk också ta det tillfället i akt att se så unik ut som möjligt eller skulle det, likt idag med kläder, bildas subkultur och mainstream i utseende? Jag skulle nog tippa på det sistnämda ändå, faktiskt. I boken verkar det dock just som att många lever ut en mer fristående identiet av obeskrivna anledningar. Vad man kan läsa mellan raderna är att det samhället ser så annorlunda ut i jämförelse med vårt att det helt enkelt har präglat människornas personligheter på helt nya sätt. Det är en intressant tanke det också.

Först tänkte jag (utan att tänka) att vår identitet ändå måste vara väldigt befäst i hur vi ser ut och vilket kön vi har. Sådant som nog präglar de flesta på ett eller annat vis under uppväxten. Jag tror absolut att vi påverkas av sådana faktorer som vi lever idag, men skulle man ta bort det helt och hållet så skulle vi ändå ha gott om attribut att bilda oss en identitet omkring. Självklart, kan tyckas. 

Undrar ändå hur det skulle kännas att bli så frikopplad från sin kropp, om kroppen inte längre är så fast och beständig utan helt fri från mitt medvetande... Lägg på detta kunskap och insikt om att människan inte riktigt är de magiska, självbestämmande varelser vi hittills i historien antagit att vi är. Det blir mer och mer tydligt att vi styrs av medfödda instinkter och kemikalier. Att vi är en produkt av kemi, att vår fria vilja är inbillad. Ta bara exemplet med studien som visat att vår hjärna gör val hela 7 sekunder före vårt medvetna jag tror sig komma fram till samma val ( http://exploringthemind.com/the-mind/brain-scans-can-reveal-your-decisions-7-seconds-before-you-decide ). Detta borde vara fullkomligt uppenbart för ett framtida samhälle och för de människor som lever då. Hur skulle det kännas att vara smärtsamt medveten om att man inte är i kontroll över sig själv ihop med ett psyke frikopplat från kroppslig identitet? Jag är lika förtjust som jag är förskräckt av den tanken. Jag längtar dit.